Jag tycker inte man gör annat än åker till och från jobbet på något sätt. Det känns som om man alltid sitter på den där tunnelbanan. Men jag antar jag är en stund på jobbet också. Dagarna går fort på jobbet, det är positivt. Jag sitter bredvid en jättetrevlig och rolig tjej, Behara, och vi får dagarna att passera med ett leende!
Men nu denna vecka har varit sisådär med närvaron, Eleni har varit sjuk och jag har vabat. Det är trögt att gå hemma med sjuk liten tjej, men samtidigt vill man ju vara nära när hon mår dåligt! Jag har hunnit teckna ibland då hon sover, om jag själv inte har däckat vill säga. Har kommit en bit på väg med boken, även om det är långt kvar. Jag hade satt en tidslimit till sista april. Det går inte kan jag säga. Tänkte faktiskt ge er ett smakprov på bild till mitt lilla manus...eller förresten, jag ångra mig! ni får vänta helt enkelt! Vi hörs!
