plockmamman

Ni som är hemmamammor, eller hemmapappor, känner inte ni ibland som att det enda ni gör är att gå runt i hemmet och plocka? Jag känner att jag inte gör annat än att plocka, städa, vika tvätt, plocka lite igen....o så ta undan grejer, städa igen, diska...och ser det fint ut hemma? NEJ! Det gör inte det! Och jag blir smått galen av detta! Det är som att springa runt i ett ekorrhjul och man kommer aldrig framåt!

Däremot så finns det så klart maaaassa roliga saker också med att vara hemmamamma! Men just idag är det lite tungt...och stökigt!

Tackkortsångest!

Så sitter jag här, alldeles för långt efter dopet och bröllopet och försöker göra klart alla tackkort som ska skickas! (skulle ha skickats fööööörut, men har inte blivit så). Samtidigt som Eleni springer runt, skriker så fort jag sätter mig ner, drar ut allt som finns i nåbar höjd och är allmänt missnöjd över att vara inne i lägenheten. Jag kan ju inte göra annat än att förstå henne...Jag antar att jag får kapitulera och skjuta ännu en dag på korten.

I övrigt hade vi en underbar helg! Var i Dalsland och jag red tre gånger på två dagar, så nöjd är jag med det, men har om möjligt fått än mer blodad tand för denna fantastiska hobby och träningsaktivitet. Under tiden så var Eric på kanotsafari med trettio andra glada paddlare! Glada var det minsta man kunde säga om dem. Jag tror inte att någon av dem hade hört att båtliv och alkohol inte hör ihop! Jag mötte upp vid deras rastplatser och paddlandet blev mindre och mindre aktivt för varje gång, samtidigt som det blev svårare och för dem att lägga till och ta sig upp ur kanoterna. Men underhållande, ja visst! Min Eric skötte sig så klart oklanderligt! 

Anpassningssvårigheter

Jag och Eleni lyckades hitta ett flykttillhåll ett par dagar, vi åkte till pappa/morfar på Värmdö och njöt riktigt av landet- sol, bad, solapåbryggan med en kall öl i handen....Eleni trivdes som fisken i vattnet av att få springa runt i den stora trädgården, gunga, plocka söta tomater, hon åt en sju-åtta stycken på rad (vilka hon idag bajsade ut på golvet här i lägenheten, medan jag jagade efter henne med pottan i högsta hugg) Fantastiska dagar helt enkelt! Nu är vi dock tillbaka till "vardagen i sumpan" igen och jag har fortfarande en massa att ta tag i. Har jag gjort det? -svar NEJ! Men imorgon, då jäklar ska här sökas jobb, beställas saker, bekräfta grejer etc etc. För till saken hör att vi sticker till Dalsland på fredag igen!!! Eric ska på kanotsafari med Jesper på lördag. Det är verkligen skitkul och visst, jag hade kunnat tänka mig att följa med. Men, till saken hör att jag håller på att längta ihjäl mig efter hästen och att få rida igen, så jag hoppar kanotingen för en ridtur eller två. Hoppas jag inom kort får lite glada och positiva nyheter så att jag kan stanna kvar i Dalsland ett par veckor...Nejdå, antar att jag måste åka tillbaka till Stockholm på söndag igen.

 En nöjd men allvarlig Eleni åker gräsklippare med morfar.

Just det, vi hade en fantastisk helg på Hemmarö, hos Peter och Linda, med kräftskiva, diverse roliga aktiviteter, som kajakpaddling, rodd, jogging och bad! En bild på Eleni och Eric då vi åker båt, fina kräftskivebordet bla ser ni nedan.

Saknar dig...

lille hästen....

   

 Min make, (känns vuxet att kalla honom så) klagade på detta inlägget, han tyckte det var torftigt och bara massa bilder på en jäkla häst! Och jag kan ju inte annat än att hålla med honom att det är lite skit faktiskt! Men jag var vid tillfället då detta inlägget gjordes, sentimental och deppig för att jag saknade hästen. Nu mår jag ju bättre, eller är gladare eftersom jag ska träffa hästen igen på lördag! Det ser jag fram emot! Jag känner att jag måste börja skriva ordenligt igen, samt publicera fler bilder, eftersom jag nu efter sommaren endast har en (plus/minus) läsare kvar!!!! Huva, det är nästan som att börja om från början. Kära läsare, kom tillbaka, jag lovar att skriva bättre än detta inlägg i fortsättningen.

Home at last

Så kom till slut dagen då vi packade ihop vårat pick och pack och åkte tillbaka till Stockholm. Dagen började med att vi upptäckte punktering på ena bakdäcket på bilen, inte så bra start när man ska åka 50 mil hem med just den bilen. Men eftersom mina svärföräldrar är underbara så erbjöd de sin bil och så tar de hand om vår så länge (samt fixar nytt däck). Det var riktigt sentimentalt att åka hem, inte minst för att man såg hur ledsna farmor och farfar var för att deras lilla barnbarn skulle lämna dem och åka hem.

Ett sms från farfar som kom senare på kvällen:

"Huset är stort men nu är det ett ödehus.
Hur skall farfar klara morgonen utan solstrålen
när han vaknar?"

Jag blir tårögd varje gång jag läser sms:et. På hemvägen åkte vi även förbi och sa hejdå till min "lille häst -Tim". Jag grät som ett litet barn så klart! Eleni var uppgiven och rastlös i sin bilbarnstol och höll låda halva vägen ungefär, dvs ca 2,5 timmar. Jag satt i baksätet och lipade och tyckte livet var surt. Nu har Eric och Eleni gått och lagt sig och jag sitter uppe och undrar stilla för mig själv; Vafan ska jag göra nu då???

Kantarelllycka!

I morse gick jag upp och gjorde lite nytta (för en gångs skull) dammsög huset, skurade golvet, städade badrummet. jag belönade sedan mig själv med en joggingtur. Det var verkligen jätteskönt, och jag tog för säkerhets skull med mig en plastpåse, och mycket riktigt, jag hittade kantareller, massor med kantareller! Jag tror det var cirka tre liter, och de plockade jag i princip på en och samma plats, superskönt!

I eftermiddags åkte jag iväg och red och jag tycker att jag gör lite framsteg faktiskt. Har tränat på lite tempoökningar, ridvägar och annat skoj och det går bättre och bättre. Tim kan ju redan allt, men han behöver trots allt liiiite stöd från sin ryttare. Väl hemma igen så blev det hemlagade köttbullar, potatis och sås. Hur gott som helst och jag åt väl en sådär 25 köttbullar. hrrmm, jag skäms inte!

Tonåring på nytt?

Igår kväll så hade Jesper, Erics vän och barndomskamrat och tillika numera även min vän bestämt sig för att arrangera en båttur och se till att jag kom ut lite. Det såg ju till en början ut att inte gå vägen med planerna, först och främst för att vi inte hade någon båt! Men, skam den som ger sig! Så småningom kom mycket riktigt Jesper med en båt på släp efter bilen. Kanon, off we went - dags att sjösätta båt! Det var en ljuvlig kväll, med massa god öl, blå himmel och långsamt glidande med båten genom stilla vatten i vacker solnedgång. Vi var även på en födelsedagsfest i närheten av Sunnanå, (vet inte vem det var som fyllde år, men han var ungefär 21 år), och jag kände mig som en tonåring på nytt igen. Så tack Jesper för denna skitroliga kväll, med fest, båtåkning, barhäng och trevligt sällskap! (och förlåt igen för att "vinflaske-incidenten" som orsakade en flisa i din tand). Jag var hemma strax efter halv fyra och tassade försiktigt ner till mitt rum. Om sanningen ska fram så måste svärföräldrarna tro att de fått något slags fosterbarn på halsen som försöker tänja på gränserna (med sent utvecklad pubertet typ.). Idag har jag mest legat på sofflocket, ätit pizza och tagit hand om mitt underbara barn. Men på eftermiddagen var jag även och red, varefter jag kom hem till dukat bord och åt som en häst.... Hur ska jag kunna tacka svärföräldrarna nog mycket för att de ska förstå att jag är dem evigt tacksam för Elenis och min extra långa och ljuvliga sommar i Dalsland?

Direct kill

Eric brukar berätta om sin tid som temaguide i Kenya och Tanzania och om hur magiskt det är på safariresor. Och bland det häftigaste man kan vara med om, enligt honom, är att live få se ett lejon jaga samt döda ett annat djur. Nu är det så att det har visat sig att jag inte längre behöver åka till Serengeti för att uppleva detta, utan liknande scenario utspelade sig igår kväll, på svärföräldrarnas bakgård! Jag satt och njöt av en sen kväll, silkesvarm natt svepte in och jag satt intet ont anande om aktiviteten som snart skulle starta inte mer än tre meter ifrån mig. Helt plötsligt, ut i mörkret hör jag ett gnagande, sprättande och rumlande, nästan som om en kamp utspelade sig. Mörkrädd som jag är så blir jag ju lite avvaktande (rädd, exposed) och tänker om det är räven som är efter mig (eller en murvel). Jag går och tänder altanbelysningen och vad finner jag inte om en igelkott som är i full färd med att döda och äta upp en padda! Det är grymt och hänsynslös "direct kill", jag funderar snabbt på om jag ska skona paddan som fortfarande lever samtidigt som igelkotten biter gång på gång mot strupen på paddan (det verkar dock vara en seg hud att komma igenom, i följe det knäppande ljudet som tuggandet ger ifrån sig). Men jag drar slutsatsen att det är "naturens lag" som gäller, att döda eller dödas, samt att paddan redan är i såpass dåligt skick att döden verkar vara en snäll utväg för den. (samt att jag hade svårt att se mig själv ingripa genom att ta i den lealösa och något osmakliga paddan. Och vem vet hur aggressiv en igelkott blir när den blir fråntagen sitt byte (jag hade verkligen ingen lust att få en ilsken igelkott hack i häl efter mig! (en blodtörstig igelkott som är ute efter hämnd!)))

och mer ridning..

Egentligen borde jag inte ha ridning som tema på mina inlägg, för jag har en känsla av att det inte riktigt "säljer". Men skitsamma, nu måste jag ju berätta om dagens aktiviteter! Först åkte jag iväg till Tim och red i paddocken, härligt som alltid. Sedan var jag, svärmor och Eleni på Sikhall, solade, badade och bara hade det gött! Och ikväll fick jag den fantastiska möjligheten att åka och rida igen, hos Petra. Det var verkligen jättemysigt och hon har så fina hästar. Jag hoppas nu att på dessa två veckor som är kvar här (snyft) det blir flera möjligheter att rida Petras fina häst, Abros!

När jag kom hem var det bara att lägga Eleni, som krånglade som vanligt, men tröttheten tog överhanden till slut. Nu, en öl, lite blogg, facebook och lite TV. Snart börjar Seinfeld och för er som inte känner till det så äääälskar jag Seinfeld!

Utspillt kaffe och underbar morgon

Vaknar av en fot i ansiktet, som vanligt. (Eleni ägnar en stor del av natten av att kicka mamma, eller pappa i ansiktet. Men mamma och pappa får skylla sig själva som inte tar tag i att vänja av Eleni vid att sova i just mamma och pappas säng. Det får bli senare (i år).) När jag har vaknat till, hör jag en skördetröskas angenäma brummande utifrån något fält och får den där känslan av att det är vackert väder ute, jag tittar ut, och jajamen, solen skiner! Det är klarblå himmel och det ser ut att bli en riktigt varm och härlig dag igen! Så jag springer upp och ordnar välling till Eleni, tar en halv kopp kaffe som jag genast häller ut i sängen! Eleni får besöka farmor och farfar medan jag försöker mig på att avnjuta en ny kopp kaffe samtidigt som jag bloggar. En helt klart skön start på dagen!

Oj, nu kom svärmor ner och föreslog att jag kan åka och rida nu på morgonen, yes, jag sticker! Vi hörs!