Så kom till slut dagen då vi packade ihop vårat pick och pack och åkte tillbaka till Stockholm. Dagen började med att vi upptäckte punktering på ena bakdäcket på bilen, inte så bra start när man ska åka 50 mil hem med just den bilen. Men eftersom mina svärföräldrar är underbara så erbjöd de sin bil och så tar de hand om vår så länge (samt fixar nytt däck). Det var riktigt sentimentalt att åka hem, inte minst för att man såg hur ledsna farmor och farfar var för att deras lilla barnbarn skulle lämna dem och åka hem.
Ett sms från farfar som kom senare på kvällen:
"Huset är stort men nu är det ett ödehus.
Hur skall farfar klara morgonen utan solstrålen
när han vaknar?"
Jag blir tårögd varje gång jag läser sms:et. På hemvägen åkte vi även förbi och sa hejdå till min "lille häst -Tim". Jag grät som ett litet barn så klart! Eleni var uppgiven och rastlös i sin bilbarnstol och höll låda halva vägen ungefär, dvs ca 2,5 timmar. Jag satt i baksätet och lipade och tyckte livet var surt. Nu har Eric och Eleni gått och lagt sig och jag sitter uppe och undrar stilla för mig själv; Vafan ska jag göra nu då???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar