Tonåring på nytt?

Igår kväll så hade Jesper, Erics vän och barndomskamrat och tillika numera även min vän bestämt sig för att arrangera en båttur och se till att jag kom ut lite. Det såg ju till en början ut att inte gå vägen med planerna, först och främst för att vi inte hade någon båt! Men, skam den som ger sig! Så småningom kom mycket riktigt Jesper med en båt på släp efter bilen. Kanon, off we went - dags att sjösätta båt! Det var en ljuvlig kväll, med massa god öl, blå himmel och långsamt glidande med båten genom stilla vatten i vacker solnedgång. Vi var även på en födelsedagsfest i närheten av Sunnanå, (vet inte vem det var som fyllde år, men han var ungefär 21 år), och jag kände mig som en tonåring på nytt igen. Så tack Jesper för denna skitroliga kväll, med fest, båtåkning, barhäng och trevligt sällskap! (och förlåt igen för att "vinflaske-incidenten" som orsakade en flisa i din tand). Jag var hemma strax efter halv fyra och tassade försiktigt ner till mitt rum. Om sanningen ska fram så måste svärföräldrarna tro att de fått något slags fosterbarn på halsen som försöker tänja på gränserna (med sent utvecklad pubertet typ.). Idag har jag mest legat på sofflocket, ätit pizza och tagit hand om mitt underbara barn. Men på eftermiddagen var jag även och red, varefter jag kom hem till dukat bord och åt som en häst.... Hur ska jag kunna tacka svärföräldrarna nog mycket för att de ska förstå att jag är dem evigt tacksam för Elenis och min extra långa och ljuvliga sommar i Dalsland?